”Starten har gått för Sunnanåträffen”

För 22:a gången ljöd startskottet för Sunnanåträffen och de nordiska mästerskapen i trollingfiske imorse. Den anrika trollingtävlingen arrangeras av Vänerns Sportfiskeförening och tävlingsledaren Sten-Gunnar Steénson är hoppfull inför helgens drabbning.
- 64 team kom till starten imorse. Då blåste det cirka 4 m/s från nordost. Väderutsikterna ser med andra ord lovande ut för de tre tävlingsdagarna. Förhoppningsvis blir det bättre fiske med de utlovade västvindarna, det har varit trögfiskat sista veckan, berättar Sten-Gunnar.

Vi återkommer med rapporter under helgen. Väderutsikterna lovar gott inför Sunnanåträffen. Här ser vi delar av morgonens startfält.”

Text och bild från fiske-feber hösten 2006

Sammanställning av resultat från trollingfisketävlingen

Sunnanåträffen, Vänern, 2000-2008

Sammanfattningen är gjord 2009-10-05 av:

Sten-Gunnar Steénson, Erik Degerman & Mikael Johansson

Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium Diarienummer 140-2009

I samarbete med deltagarna i trollingfisketävlingen Sunnanåträffen, de lokala arrangörerna samt tävlingsledaren har Fiskeriverket bearbetat data från tävlingen åren 2000-2008. År 2004 var tävlingen inställd på grund av hård vind.

Förhoppningen är att data från tävlingen skall ge en uppfattning över hur lax- och öringbestånden utvecklas i Vänern. Jämförelser görs med en tidigare redovisad utvärdering av trollingfisketävlingen Kinnekulleträffen.

Fisketävlingen Sunnanåträffen bedrivs vanligen tre dagar i oktober och antalet deltagande båtar (team) har i medeltal varit 68. Totalt har man fångat 767 odlade laxar eller öringar över 62 cm på dessa åtta år. Det ger ett medelvärde av 0,6 laxfiskar per båt och dag, vilket kan jämföras med 1,3 fiskar vid Kinnekulleträffen som genomförs i april.

Under åren har andelen stora laxar och öringar ökat i fångsterna från Sunnanå- och Kinnekulleträffarna, samtidigt har fiskarnas kondition blivit allt bättre. Det fanns en svag tendens till minskade fångster i antal fiskar per båtdag, främst beroende på svaga resultat i Sunnanåträffen år 2008 och i Kinnekulleträffen våren 2009. För båda tävlingarna var den sista tävlingen det sämsta resultatet som har registrerats. Fortsatt uppföljning måste ske för att utröna om detta är en reell förändring, eller tillfälliga variationer.

Jämför man med sportfisket i de Stora sjöarna i Nordamerika så är antalet fångade laxar per båttimme där ca 0,06-0,12, vilket kan jämföras med 0,14 vid Kinnekulleträffen och 0,07 vid Sunnaåträffen. Under förutsättning att kvalitén på fisket kan bibehållas på den nivå snittet över tid utredningen representerar krävs 9,52 timmars fiske per för att fånga en lax eller öring över minimimåttet i Vänern.

1. Bakgrund

Fritidsfisket i Vänern tar en stor andel av lax- och öringfångsten i sjön. Enligt undersökningar år 1998 (Fiskeriverket & Länsstyrelsen i Värmlands län 1998) skattades trollingfångsten till cirka 65 ton för året 1997, vilket utgjorde 52% av den beräknade totala fångsten i sjön. Yrkesfisket i sjön inrapporterar månatligen sina fångster. Från fritidsfisket finns ingen samlad statistik. Sedan 1997 har därför ingen skattning av den totala fångsten av lax och öring gjorts i Vänern.

Däremot följs beståndsutvecklingen för naturproducerad lax och öring genom elfisken i Klar- och Gullspångsälven, samt genom statistik från avelsfisket i Forshaga. I avelsfisket skiljer man på odlad och naturproducerad lax och öring. De odlade fiskarna fettfeneklipps och kan på sätt identifieras. Resultaten från avelsfisket har visat att antalet återvandrande fiskar med fettfena har ökat påtagligt. Vidare finns en uppföljning av odlad lax och öring genom märkning med så kallade Carlin-märken. Märkningsresultaten visar på försämrade återfångster jämfört med 1980-talet.

I ett samarbete mellan tävlingsledaren Sten-Gunnar Steénson, och de föreningar som anordnat Sunnanåträffen har fångstresultaten från Sunnanåträffen åren 2000-2008 analyserats för att studera tillväxt, storlek, kondition och numerär av odlad lax och öring i Vänern. Sunnanåträffen är en trollingfisketävling som vanligen pågår i 3 dagar i mitten av oktober varje år. Startplats är Melleruds hamn, men fiske kan ske över hela sjön.

Vild lax och öring får inte landas utan återutsätts. Varje fisketeam (båt) får maximalt väga in sex odlade fiskar, men det är ovanligt att så många fångas. Vid tävlingen tillämpas ett minimimått på 62 cm (minimimåttet enligt Fiskeriverkets författningssamling är 60 cm).

Fiskens längd har i det redovisade materialet mäts med stjärtflikarna sammanförda i hela cm. Skillnaden mellan detta sätt att mäta och att inte föra samman stjärtflikarna ger en skillnad i längd på ca 2%. Dagens gällande minimimått på 60 cm utan att sammanföra fenorna (enligt förtydligande i Fiskerilagstiftningen 2009), motsvarar alltså 60 cm +2% = 60*1,02 = 61,2 cm. Det mått på 62 cm med sammanförda fenor som tillämpas vid tävlingen innebär således att alla fiskar som landas är av laglig storlek oavsett mätmetod.

Fångad fisk vägs noggrant på krönt våg till närmaste gram. Konditionsfaktorn har beräknats för varje enskild fisk. Den utgör förhållandet mellan vikt och längd enligt:

Konditionen = 100 * Vikt (g) / (Längd i cm)³

2. Tävlingens omfattning

I medeltal har 68 team (båtar) deltagit årligen i Sunnanåträffen och den genomsnittliga fiskeinsatsen årligen har varit ca 175 båtdagar (Tabell 1). År 2004 ställdes tävlingen in på grund av hård vind, även 2002 var väderförhållandena svåra och tävlingen pågick bara en dag.

Tabell 1. Tävlingens omfattning de olika åren.

	Startdatum	Slutdatum	Antal	Antal	Antal	Båtdagar	Båttimmar
År	(Oktober)	(Oktober)	dagar	timmar	team	(totalt)	(totalt)
2000	18	21	4	36	72	288	2592
2001	17	21	4	36	68	272	2448
2002	16	19	1	9	73	73	657
2003	17	19	3	27	57	171	1539
2004	Ingen tävling - hård vind
2005	14	16	3	27	58	174	1566
2006	13	15	3	27	66	198	1782
2007	12	14	2	18	72	144	1296
2008	17	19	2	18	78	156	1404
Medelvärde	16	18	2,6	23,6	68	175,5	1579,5

3. Resultat

3.1 Fångstresultat

Perioden 2000-2008 (inget fiske år 2004) fångades 767 öringar eller laxar. I medeltal fångades 0,61 odlade fiskar över 62 cm per båt och dag. Räknar man om fångsten till trollingtimmar gav detta 0,068 fiskar per båt och timme. Medelfångsten under samma period vid Kinnekulleträffen, som går i april, var 0,14 fiskar per båt och timme, dvs dubbelt så hög. Hösten 2008 utmärkte sig med låga fångster vid Sunnanåträffen. Påföljande vår i april 2009 var det också låg genomsnittlig fångst vid Kinnekulleträffen.

Tabell 2. Fångstresultat de olika åren. Andel (%) team med fångst avser hela tävlingstiden (alla dagar) respektive år.

	Andel (%) team	Antal	Total	Medel-	Antal fisk	Antal fisk
År	med fångst	fiskar	vikt (kg)	vikt (kg)	per båtdag	per båttimme
2000	76,4	118	498	4,22	0,410	0,046
2001	80,9	176	768	4,37	0,647	0,072
2002	56,2	71	317	4,46	0,973	0,108
2003	61,4	97	404	4,17	0,567	0,063
2004
2005	60,3	73	244	3,34	0,420	0,047
2006	71,2	134	560	4,17	0,677	0,075
2007	59,7	74	310	4,19	0,514	0,055
2008	28,2	24	93	3,88	0,154	0,017
Medelvärde	61,8	95,9	399,3	4,1	0,609	0,068

Vid Sunnanåträffen fick i medeltal 62% av båtarna (teamen) fisk under en tävling. Motsvarande värde för Kinnekulleträffen var 79%.

3.2 Öring eller lax?

Av de landade fiskarna var i medeltal 64% lax och 36% öring. Motsvarande värden vid Kinnekulleträffen var 76% respektive 24%. Andelen öring varierar mycket mellan år (Figur 1). Många faktorer kan spela in, bland annat sökmönstret vid fisket som kan ändras vid hård vind eller låg laxfångst då man går in på grundare och mer landnära vatten. Variationer i utsättningsmängd och kvalitet av odlad fisk, och framför allt då öring, inverkar säkert, men det fanns ingen samvariation mellan Kinnekulle och Sunnanå samma år (Figur 1). Detta kan tyda på att det främst är lokala förhållanden vid tävlingsdagarna som påverkar andelen öring.

Figur 1. Andel av respektive års landade fångst som utgjordes av odlad öring för de båda trollingtävlingarna.

3.3 Hur stora var fiskarna?

Minimimåttet på landad fisk var 62 cm, vilket innebär att mindre fiskar inte förekom i materialet. Laxen var i medeltal 72 cm och hade en medelvikt på 4,3 kg. För öring var motsvarande värden 70 cm och 3,8 kg. Den tyngsta laxen vägde 8,68 kg (88 cm). Den tyngsta öringen vägde 8,48 kg (99 cm).

Utav alla laxar vägde endast 17% 6 kg eller mer (Figur 2). Andelen laxar längre än 80 cm var 18%. Bara en lax på hundra vägde över 8 kg. Bara 11% var öringarna vägde 6 kg eller mer och endast 0,4% vägde 8 kg eller mer (Figur 2).

Figur 2. Histogram över viktfördelning (gram) för samtliga landade laxar och öringar.

3.4 Förändringar över tid i storlek, antal och kondition

Medelvikten på laxen var i stort sett oförändrad mellan åren (Figur 3). För öring var det en tydlig tendens till att medelvikten minskade över tid. Data från Kinnekulleträffen visade däremot ökade medelvikter för både lax och öring (Degerman m fl 2009). Slår man samman data från både ”Kinnekulle” och ”Sunnanå” så fanns ingen tendens till förändrad fångstmedelvikt för öring, medan laxens fångstmedelvikt ökade signifikant över tid (linjär regression, r²=0,39, p<0,01). För varje år ökade medelvikten 60 gram.

Fiskarna delas in i tre grupper; <4 kg, 4-8 kg, >8 kg. Om vi arbetar vidare med de sammanslagna data från Kinnekulle- och Sunnanåträffarna och dessutom delar in dataserierna i tre lika delar; åren 1997-2000, 2001-2004, 2005-2008 framgick att fördelningen mellan de tre storlekarna på lax förändrats över tid (Chi-2=106, df=4, p<0,001). Mängden stor lax (>8 kg) hade ökat över tid. Den första perioden utgjorde de 0,2% av alla fångade fiskar, åren 2001-2004 2% och åren 2005-2008 2,9%. Samtidigt minskade andelen landad lax som vägde under 4 kg från 59,4% den första perioden till 45,6% den sista.

Motsvarande analys för öring visade också en signifikant förändring mellan viktklasserna genom åren (Chi-2=18,7, df=4, p<0,001). Andelen öring över 8 kg var dock så låg att resultaten blir osäkra, även om en tendens till motsvarande utveckling som för lax framgick.

Figur 3. Medelvikt för landad öring och lax de olika åren vid Sunnanåträffen. Punkten markerar medelvikten respektive år och linjerna den bästa linjära anpassningen av punkterna.

Fångsten per dag har naturligtvis varierat genom åren. Det förelåg i stort sett ingen förändring av fångsten per dag vid Sunnanåträffen, undantaget år 2008 (Figur 4). Resultatet liknar det vid Kinnekulleträffen, som dras ned av ett svagt resultat våren 2009. Fortsatt uppföljning får visa om tendensen till vikande fångster är reell och fortsätter.

Figur 4. Fångsten av lax och öring sammanlagt (odlad, 62 cm eller större) per båtdag perioden 2000-2008 vid Sunnanåträffen samt 1997-2009 vid Kinnekulleträffen.

Som framgått av den tidigare rapporten från Kinnekulleträffen ökade konditionen med fiskarnas längd upp till ca 80 cm för att sedan minska igen. Om vi studerar enbart fiskar upp till 80 cm och slår samman Kinnekulle och Sunnanå kan vi se om konditionsfaktorn förändrats genom åren. För lax fanns en tendens att konditionsfaktorn ökade över tid (Figur 5). Fiskarna var alltså fetare vid en given längd.

Figur 5. Konditionsfaktor för fångad lax på 62-80 cm sammantaget för perioden 2000-2008 vid Sunnanåträffen samt 1997-2009 vid Kinnekulleträffen.

Vi delade åter in de tolv åren i tre perioder (1997-2000, 2001-2004, 2005-2008). Analysen görs som en kovariansanalys där skillnad i konditionsfaktor för resp. art jämförs efter korrektion för konditionens beroende av längden. För lax förelåg en signifikant ökning av konditionsfaktorn mellan de tre perioderna (F_3,4342=130,0, p<0,001). Medelkonditionen för en 70 cm lax var de olika perioderna 1,08, 1,12 och 1,14.

Även för öring förelåg en signifikant ökning av konditionsfaktorn mellan de tre perioderna (F_3,1355=47,5, p<0,001). Medelkonditionen för en 70 cm öring var de olika perioderna 1,04, 1,08 och 1,10. Även öringen i sjön blev således allt fetare genom åren vid en given längd.

Diskussion

Trollingfiskets fångster bör kunna vara ett relativt mått på mängden lax och öring i sjön. Troligen är det dock så att de som fiskar blir skickligare och utrustningen blivit bättre genom åren, något som kan dölja en faktisk minskning av fisktillgången.

Trollingtävlingarna ger även annan viktig information. Från tävlingen år 2008 insamlades även ett stort material med magar för att studera födovalet för lax och öring i sjön, vilket inte gjorts systematiskt sedan 1970-talet. Resultaten visar att Vänerlaxen tar bytesfiskar av storleken 4-17 cm (Hammar & Degerman 2009). Födovalet verkar inte ha förändrats sedan 1970-talet. Vid Kinnekulleträffen år 2008 var det bara siklöja och nors i lax- och öringmagarna. En skillnad mot Vättern, där laxen växer betydlig snabbare, var att den feta storspiggen var betydligt vanligare i födovalet i Vättern.

De data som genererats vid Sunnanå- och Kinnekulleträffarna har visat att Vänerns odlade laxar och öringar med tiden blivit fetare (fått högre kondition). Resultaten från Sunnanå- och Kinnekulleträffarna sammantaget visade också att andelen stora (>8 kg) laxar ökat i relation till mindre fiskar i fångsterna (Degerman m fl 2009). Samtidigt fanns en svag tendens att fångsten av lax+öring minskat över tid, men tendensen till minskning berodde framför allt på enstaka år (hösten 2008, våren 2009) med skrala fångster. Fortsatt uppföljning får visa om denna negativa trend håller i sig.

Andra studier tyder på att mängden och andelen naturproducerad lax och öring ökat under samma period i Vänern. Detta visas tydligt av uppsteget av Klarälvslax till avelsfisket i Forshaga. Utvärderingar av märkningsprogrammet i sjön har dock visat att återfångsterna av odlad fisk däremot minskat, vilket antas bero på en sämre överlevnad för odlad lax och öring. Motsvarande observationer har gjorts för utsatt odlad gullspångslax i Vättern (Sers m fl 2009). Där tolkades den försämrade återfångsten bero på att smolten blivit för stora (en storlek över 23 cm gav signifikant lägre återfångster). Hållén (2008) menar även att kvaliteten på smolten, t ex förekomst av fenskador kan var stor i utsättningsmaterialet. Sammantaget kan de smolt som används för utsättning idag antas ha mindre förmåga att överleva efter utsättning. De som dock överlever blir däremot stora i Vättern (Sers m fl 2009). Det är rimligt att misstänka att samma orsakskedja föreligger i Vänern. Detta skulle kunna indikera att mängden odlad fisk av fångstbar storlek i sjön minskat, samtidigt som mängden vild fisk ökat.

Denna studie visar att övervakning av lax- och öringbestånden i Vänern med fördel kan ske genom samarbete med trollingsfisketävlingar. Önskvärt i framtiden är att även andelen vild lax som återutsätts noteras. Det finns fog för att anta att andelen vild lax och öring ökat betydligt de senaste åren (Hållén 2008, Degerman 2008). Eftersom tävlingarna bara registrerar odlad fisk erhålls ingen information om fördelningen mellan odlad och vildproducerad fisk.

I kommersiellt trollingfiske kan fångsterna på Nordamerikas västkust vara 4-7 laxar per båtdag. Där finns då oerhört rika bestånd av småvuxen stillahavslaxlax. Jämför man istället med sportfisket i de Stora sjöarna i Nordamerika så är antalet fångade laxar per båttimme där ca 0,06-0,12, vilket kan jämföras med 0,14 vid Kinnekulleträffen och 0,07 vid Sunnanåträffen.

Fiskeriverket strävar efter att i samarbete med berörda arrangörer fortsätta insamlingen av fångststatistik från trollingfisketävlingarna. Länsstyrelsen i Västra Götalands län kommer i samarbete med Fiskeriverket att studera den genetiska skillnaden mellan de olika stammarna av lax och öring och även mellan vild och odlad fisk i Vänern under år 2009. Karlstads Universitet arbetar med att studera laxproduktionen i Klarälven och Fiskeriverket gör det samma i Gullspångsälven. I samarbete med Vänerns vattenvårdsförbund arbetar Fiskeriverket med övervakning av bytesfiskbestånden genom att på utvalda transekter bedöma bestånden med ekolod och trål. Därtill kommer årliga analyser av fiskmärkningen och fisketillsynen runt sjön som Länsstyrelsen arbetar med. Sammantaget sker en relativt omfattande insamling av data. I och med att utsättningarna av odlad lax och öring verkar ge sämre utbyte och situationen för den vilda gullspångslaxen alltjämt är dålig kommer undersökningarna att fortsätta och om möjligt utökas det kommande året.

Referenser

Degerman, E. 2008. Vänern – hur många laxar och öringar är vildproducerade – en spekulation. PM Sötvattenslaboratoriet, 2008-08-04, 4 s.

Fiskeriverket & Länsstyrelsen i Värmlands län, 1998. Lax- och öringfisket i Vänern. Fiskeriverket Information nr 8, 62 s.

Hammar & Degerman, 2009. Vad äter Vänerlaxen i Vättern, vad äter den på hemmaplan, hur växer den och hur stor kan den bli? PM från Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium 2009-04-15, Dnr 00036-2009, 56 s.

Hållén, A. 2008. Hur stor del av Vänerns lax är vild? En undersökning av andelen vild respektive odlad lax i Vänern. Rapport 2008:78. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 36 s. http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/950B80C8-0F35-415D-BCF1-91C58B3CE629/118739/2008_78.pdf

Degerman, E, Johansson, M & S-G Steénson, 2009. Vänerns bestånd av odlad lax och öring 1997-2008 – data från Kinnekulleträffen. PM från Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium, Diarienummer 12/09, 16 s.

Sers, B., Degerman, E. & P. Nyberg, 2009. Utvärderingar av märkningar av Gullspångslax i Vättern. Rapport 98 från Vätternvårdsförbundet, 36 s.

.Svar på mina frågor till fiskeriverket:

Hej Einar!

Tack för ditt brev! Vi är alltid tacksamma för att få rapporter om problem i fisket som ett komplement till våra egna undersökningar. Jag har nedan försökt att göra en sammanställning av de synpunkter jag fått in från mina kollegor på Sötvattenslaboratoriet. Under de senaste åren har även vi följt rapporterna om försämrade fångster i trollingfisket efter lax i Vänern och vi är också väl medvetna om att det är ett viktigt fiske med stor betydelse för lokala näringar som till exempel gynnas av ökad besöksturism. Vår statistik från den s k Kinnekulleträffen i Hällekis visar på vikande fångster, årets fångst var t ex den sämsta sedan tävlingens begynnelse. Även fångsterna i det yrkesmässiga fisket har minskat under 2000-talet, även om en viss uppgång skedde 2008. Denna uppgång kan dock ha berott på en ökad ansträngning i fisket.

Att andelen vild fisk i fångsten är relativt hög visades nyligen i det examensarbete du hänvisar till (Hållén, 2009). I detta arbete uppmättes andelen vild lax till 32 %. Således väsentligt högre andel än vad som kunde förväntas med tanke på att relationen mellan utsatt smolt och beräknad produktion av vild smolt endast är 2,5 %. Att kvoten mellan vild och odlad lax ökar kan dels bero på att fiskevårdsarbetet i Klarälven och Gullspångsälven gynnat den naturliga produktionen av smolt och på att det genomförts en del utsättningar av simfärdiga yngel i den tidigare torrfåran i Gullspångsälven för att där ska kunna etableras ett lekbestånd. Statistik från elfisken och räkning av stigande lekfisk i Klarälven indikerar att Klarälvsbeståndets status stärkts på senare år. Klarälven bedöms vara den viktigaste producenten av natursmolt (ca 10000 smolt per år att jämföra med Gullspångsälvens ca 2000). Även om slarvigt fenklippta laxar kan vara lätta att förväxla med vild fisk ibland är det vår bedömning att ökningen av andelen vild lax inte huvudsakligen beror på slarv vid fettfeneklippningen. Även fettfenor som bara klippts av delvis går oftast bra att skilja från vild fisk pga den ärrbildning som uppstår på fettfenan.

Hög dödlighet på odlad laxsmolt bedömer vi vara den främsta förklaringen till försämrade fångster och minskad andel odlad fisk i fångsten. Problem med kvaliteten hos utsatta smolt är inte unikt för Vänern utan det är ett problem som vi har på många andra platser. Den odlade fiskens kvalitet kan vara bristfällig på många sätt, några exempel:

-den odlade fisken är idag mycket fet och storvuxen och telemetristudier har visat att de därför inte är så benägna att vandra ut i öppet vatten. Ett sådant beteende är förödande särskilt i en predatorrik miljö som i Vänern.

-en stor del av den odlade fisken har fenskador, till och med fenröta och andra allvarliga skador och missbildningar, bland annat de käkdeformationer som du beskriver (t ex hade 6 av de 225 fiskar som fångades på Kinnekulleträffen kraftigt deformerad underkäke). Sannolikt är detta en effekt av undermålig hantering i odlingarna eller vid utsättning.

-vid en kontroll av den utsatta laxens kvalitet som gjordes 2008 i Vättern (där man sätter ut 20000 smolt av Gullspångslax årligen) uppmättes hög dödlighet kort efter utsättningen. I de två kassar där en mindre del av laxsmolten sumpades i samband med utsättningen var dödligheten 40 respektive 60 % efter tre veckors vistelse i sjön.

Övriga tänkbara orsaker till ökad dödlighet hos odlad lax kan vara en ökad dödlighet i fisket och förändrade naturliga förutsättningar för den utsatta fisken (t ex att födosituationen förändrats). Vår statistik över det yrkesmässiga fisket visar att fångsterna snarare minskat under den senare hälften av 2000-talet. Möjligtvis kan den ökade fångsten av lax under 2008 (en ökning med ca 10 ton) ha påverkat trollingfiskets fångstmöjligheter. Fångsten 2008 är dock fortfarande väsentligt lägre än toppåren på 90-talet och början av 2000-talet. Fritidsfisket med mängdfångande redskap är i huvudsak inriktat på abborre, gös och gädda, fångsten av lax är liten. Fritidsfiskets omfattning är vi idag något osäkra om. Vi arbetar i skrivande stund med en inventering av trollingfisket. De indikationer vi redan har visar att den positiva utveckling som förelegat sedan vår förra inventering i slutet av 1990-talet har bromsats upp och läget just år 2009 föranleder viss oro. Våra årliga undersökningar av laxens bytesfiskar (siklöja, nors och spigg) visar inte på någon allvarlig minskning i bytestillgång, snarare tvärtom. Norsbeståndet är det starkaste sedan våra undersökningar inleddes i början av 90-talet. Siklöjan har förvisso haft ett antal svaga årsklasser under 2000-talet men de senaste två åren tycks trenden ha vänt. Inget tyder således på att det är brist på bytesfiskar för laxen i Vänern. Inte heller vår kontroll av konditionen vid Kinnekulleträffen 2008 visar annat än att den fisk som överlever utsättningen växer bra. Laxarna är numer större vid en given ålder än tidigare, dvs de växer bättre. Samma fenomen syns i Vättern och vi tror att orsaken är att de är större och mer välnärda när de sätts ut än tidigare.

I dagsläget pågår i samarbete mellan Sötvattenslaboratoriet, Länsstyrelserna kring Vänern och Karlstad Universitet ett antal studier med syfte att förbättra kunskapsunderlaget när det gäller laxen i Vänern. Pågående arbeten rör bland annat:

Genetiska studier av vild respektive odlad lax med olika ursprung (stickprov från odlingar, fångster i yrkesfiske och trollingfiske, uppväxande fisk i Gullspångs- respektive Klarälven) för att identifiera eventuella skillnader mellan den vilda och odlade fisken.
Utvandring av smolt från Klarälven.
Hur variationer i odlingsmiljön påverkar laxens överlevnad.
Förbättringar av statistiken från yrkesfisket och fritidsfisket.
Vänerlaxens tillväxt och födoval.
En del av dessa studier har precis inletts och det kommer tyvärr att dröja ett tag innan resultaten finns färdiga men vi och de regionala myndigheter vi samarbetar med hoppas i alla fall på sikt att kunna förbättra kunskapsunderlagen om Vänerlaxen.

När det gäller kontrollen av odlingarna så har en sådan skett de senaste två åren. Vår uppfattning är dock att kontrollen av odlingarna och kraven på odlarna bör utökas ytterligare och att odlarna parallellt med att detta sker bör få stöd med att utveckla sin verksamhet (Fortum har t ex startat upp ett projekt för att försöka komma tillrätta med smoltkvaliteten). Vi har därför tagit initiativet till ett möte med odlarna och länsstyrelserna på Fiskeriverkets fältstation i Örebro i slutet av maj. Detta i kombination med ett fortsatt fiskevårdsarbete i älvarna samt utökat arbete för ett bättre kunskapsunderlag till förvaltningen hoppas vi ska bidra till att Vänern även i framtiden kan ha en position som ett laxvatten av världsklass

Med vänlig hälsning,

Alfred Sandström med stöd av kollegorna Erik Degerman, Mikael Johansson och Per Nyberg på Sötvattenslaboratoriet.

-----------

?

Det är bara för mig att tacka för svaret.
Ett långt svar som inte ger annan förklaring än att verket jobbar med frågan på många olika sett.
Det verkar för mig som om att de är klar över problemet, men inte hur problemet skall hanteras inom rimlig tid.
Verket har vetat om nedgången i flera år nu, och frågan måste kunna ställas om det är rätt folk som har hand om kontroll, odling, transporter och övrigt kring fisken i Vänern.
Med en generaldirektör i Göteborg, som har ett förflutet i Vänerområdet, borde det väl finnas ett visst intresse för området och dess utveckling och fiske.
Han kan väl heller inte ha varit utan kännedom den senaste tidens nedgång i Vänerfisket, även om det är hans underhuggare som sköter just Vänern.
När det gäller utplanteringar för flera miljoner per år går det inte att vänta tills katastrofen är ett faktum. Det blir bokstavligen att "kasta pengarna i sjön". Plus att vi förlorar en stor mängd trollingturister och övriga fiskare som omsätter mycket pengar i området.

Laxfonden, här pratar vi om en satsning med kommunala skattepengar och då kan man väl rimligen ställa lite krav på hur man kontrollerar vad det är man köper: frisk eller inte frisk fisk?

Jag personligen eller av Silverlaxens medel skänker inga pengar till fonden i år, före vi får en garanti för att pengarna används på ett bättre sett för oss trollare.

Hela Vänerlax-projektet var under hela 1990-talet bra "skött", drog mot slutet upp Vänern som världens bästa lax/öringsjö,
--- nu under senaste fem - sex åren på 2000-talet, närmast "misskött", --- sett med oss trollares ögon.

Mvh Einar Pettersen

Mellerud 2009 05 26

--------------------------------------

Smoltdebatten:
Jag hade inte förr bestämt mig för att inte ta in mera i den urspårade smolt-debatten, så kommer det en lång och saklig historiebeskrivning från Björn Blomqvist, Mycket att lära för nyare trollingfiskare. Här framgår klart och tydligt vad som har hänt under de sista 27 åren, envar novis på området bör här kunna utläsa var man skall sätta in "medisinen" för att komma till rätta med dagens problem.
Jag har själv varit med lika länge som Björn och sett nedgången som för oss trollare blev märkbar redan 2000-2001. 2004 borde väl alla insatta beställare och myndigheter känna till nedgången och vidta åtgärder eftersom laxen genererar många 10:o-tals miljoner för yrkesfiske och fisketurismen runt om i Vänern/Vättern.

Nu är nya kvastar (de gamla har det förlängst grodd mossa på) igång med ett stort arbete för att bygga upp smolthanteringen/utplanteringen, Micko på Vättern och David på Vänern, duktiga gossar med ett långt förflutet inom odling. Vi hoppas att de får alla befogenheter och medel som skall till för att rädda fisket för framtiden. Alla stödpengar vi får in med Silverlaxen vill gå direkt till dom för att fritt användas där de finner störst behov.

Nedan kommer Björns sakliga info:

Hej Einar!
Känn dig fri om intresse finnes att publicera medskickad text. Saklig info som riktar fokus på det för tillfället prikära laxfiskeläget i Vänern & Vättern och inget annat. Mvh / Björn Blomqvist

DÄRFÖR FÖRSVINNER LAXEN I VÄNERN OCH VÄTTERN
Laxfisket i Vänern och Vättern är i dagsläget hotat. Minskade utsättningar i kombination med hög dödlighet på utsatt smolt är främsta orsaken. Myndigheterna har uppmärksammat problemet och satt in åtgärder för att komma till rätta med utsättningsfiskens dåliga kvalité. Återstår att se hur långt den åtgärden räcker för det hotade laxfisket.

Det var i slutet av 1980-talet som utsättningarna av smålaxar i V-sjöarna tog fart på allvar, detta samtidigt som det moderna trollingfisket började få krokfäste i Sverige. Trots att båtarna, elektroniken och fiskegrejorna på den tiden inte kan jämföras med dagens finstämda trolling-instrument fångades det granna blankfiskar på löpande band. Vänern stod för mängden och lillasyster Vättern levererade de tyngsta. Exempelvis fångades det i december 1990 utanför Granvik, Vättern en trio blanklaxar med vikter över 17 kilo. En rekordfångst som nu snudd 20 år senare fortfarande står i en klass för sig. Bara någon månad efter att "Rambolaxarna" hade släpats iland i Granvik sa dåvarande statsminister Ingvar Carlsson vid ett tal i Jönköping; "Vinterns storfångster av världsrekordstora Gullspångslaxar i Vättern är ett bevis på framgångsrik miljövård och något för turismen att satsa på". Det fanns fler höjdare som vintern 1990 uppmärksammade det makalösa Vätterfisket. Några av fångstbilderna hade råkat hamna på miljövårdsdepartementets kontor i New York, USA. Och svaret lät inte dröja. – "Det gick en chockvåg genom kontoret när vi fick se bilderna på de stora spöfångade Gullspångslaxarna", skrev Les Wedge, chefsbiolog och områdesutvecklare i staten New York i ett svar till Jan Olsson, redaktör för dåvarande Laxfonds Aktuellt. Mr Wedge avslutade brevet med orden; "Vi applåderar era framgångar". På hemmaarenorna Vänern och Vättern applåderades det under hela 1990-talet och en bit in på 2000-talet med anledning av det fantastiska laxfisket. I tävlingssammanhang stod laxfiskeglädjen som allra högst vid Kinnekulleträffen åren 1998-2000 då det totalt de tre åren vägdes in 2 295 Vänerlaxar med totalvikten 9 239 kilo.

UTSÄTTNINGARNA HALVERADE
Säsong 2004 noterade dock några av de som hade varit med sedan den gamla goda tiden, att det inte längre var samma drag i laxfisket. Detta antogs främst bero på att utsättningarna hade sänkts samt att det fanns fler trollare än förr. Under guldåren på 1990-talet sattes det i genomsnitt ut 298 000 smolt/år i Vänern och 40 000 smolt/år i Vättern. 2009 års utsättningssiffror var däremot cirka 165 000 smolt för Vänern och 20 000 smolt i Vättern, alltså sammantaget nästan halverade. Dessutom har dödlighet på utplanterad smolt ökat drastiskt under senare år, vilket är lika med sämre återfångster. En hypotes till ökad dödlighet är att fodret som de odlade laxungarna numera matas med är speciellt framtaget till matfiskodling och inte till sättfisk. Smolten blir helt enkelt för feta för att kvickt kunna ställa om till födosök i frihet. Det görs nu experiment med olika kvalitet på foder, men några resultat är ännu inte redovisade. Ytterligare faktorer som påverkar är de sanitära förhållandena på odlingarna, hantering och transporter, temperaturskillnader mellan odlingsvatten och sjön där fisken sätts ut, valet av utsättningsplatser samt kvalitén och genetiken på moderfiskarna. Resan från romkorn till godkänd lax på kroken är bevisligen komplicerad.

VÄTTERN I FOKUS
I samband med utsättningarna i Vättern våren 2008-2009 har det gjorts kvalitetskontroller av smolten. Resultaten från dessa är allt annat än muntra. Historiskt sett har dock laxutsättningarna i Vättern varit mycket lyckade. Perioden 1982–2002 där 48 000 märkta laxungar ingick visade på hela 18,4 procent återfångst. (Återfångsterna i Vänern har endast legat på låga 5 procent). Av hänsyn till den hotade rödingen i Vättern sänktes 2001 utsättningarna från tidigare 40 000 smolt/år till 31 000. Denna utsättning gick av olika anledningar till botten så av den blev det nästan inga återfångster alls. Detta blev den markerade starten på den nedåtgående återfångstspiralen. 2002-2003 sattes det årligen ut 30 000 smolt och 2004 sänktes utsättningarna ytterligare, till 20 000 laxungar per år, vilket fortfarande gäller.

BURFISKAR
Provfiskare Micko Bergström har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköping våren 2008 och 2009 gett sig i kast med att kartlägga hälsoläget på Vättersmolten. Utsättningsplatserna är Starbäck och Klangahamn och mängden smolt som satts ut är 10 000 smolt/år på vardera ställe. Vid varje utsättningstillfälle har Micko flyttat över cirka 100 smålaxar till två speciella observationsburar. Totalt har cirka 400 smolt undersökts. Vid 2008 års undersökning konstaterades 46 procents dödlighet, vilket betyder att de verkliga utsättningssiffrorna blev 10 800 smolt och inte de 20 000 friska som hade beställts. Baserat på tidigare års återfångster (18,4%) skulle det ge 1 987 fångstbara laxar tillbaka. Verklighetens fångstsiffror lär dock bli lägre än så då det finns andra faror för smolten. Skarv i ökande antal är en.

50 PROCENT DÖDLIGHET
Inför 2009 års "burfiske" hade Micko förberett sig än noggrannare för att ge extra seriositet åt undersökningen. Efter att "provfiskarna" håvats från fiskbilen sänktes de ned i ett kar med bedövningsmedel. Smålaxarna hanterades varsamt med latexhandskar som hela tiden hölls fuktiga för att inte slita onödigt på fiskens skyddande slemlager. Fiskarna mättes, vägdes, fenorna kollades noggrant och allt antecknades. Många hade tydliga fenskador. När laxungarna kvicknat till så sjösattes de i kassarna och deras tillstånd kollades därefter regelbundet av under ett par veckors tid. I skrivande stund har data från årets undersökning ännu inte sammanställts. Dock är det helt klart att dödligheten bland årets provfiskar visar på dryga 50 procent, ett allt för högt värde för att kunna accepteras. Vätterundersökningarna har alltså två år i rad visat att kvalitén på smolten som sätts ut är minst sagt usel. Inget tyder på att Vänerläget skulle vara bättre då båda sjöarna förses med sättfisk från samma odlingar. Man kan med fog påstå att laxfisket i Vänern och Vättern är hotat. Där är vi nu.
Björn Blomqvist Sportfishing News www.outdoor.se/sportfishnews

--------------------------------------

Kostnaden för en fångad lax?

Mer fisk i Vänern (och Vättern)? Under våren har frågan om ökade utsättningar av smolt som den enklaste vägen till bättre fiske diskuterats bland fiskeintresserade. Den mängd smolt som sätts idag är beräknad för att i möjligaste mån motsvara vad de vilda bestånd av lax och öring som en gång fanns i sjöarna producerade. Här kommer ett litet försök att förklara värdet av att kvalitén på den utsatta fisken förbättras.

Enbart ökad mängd smolt ger tyvärr marginellt bättre fiske idag, ökad volym innebär större odlingar, mer behandling mot sjukdomar och mer miljöpåverkan i form av olika utsläpp, transporter mm. Kostnaden för detta är något som med all säkerhet måste tas ut i avgifter från de fiskade eftersom nuvarande utsättningsvolym uppfyller dagens krav, dvs de krav på kompensation som krävs av vattenkraftindustrin.

Med nuvarande smoltkvalité skattas överlevnaden hos lax och öring upp till fångstbar storlek till ca 3%, kanske t o m något lägre. Av 100 st utsatta fiskar överlever ca 3 st till storleken över 60 cm. Smolten kostar ca 25 kr/st, något som innebär att man för 100 000 kr kan köpa 4000 smolt för utsättning. Av dessa överlever sedan ca 3% vilket motsvarar ca 120 st. Den faktiska kostnaden för ett smolt som genererar en lax eller öring över minimimåttet i håven blir således 833 kr/st.

Skattar vi att snittet av trollingfiskarena fiskar 10 dagar per år i Vänern och fångar enligt beräkningar sett över tid 1,3 fiskar per dag och båt ger 10 dagars fiske 13 fiskar till ett sammantaget värde av 10829 kr! Det krävs idag 433 smolt för att generera denna fångst på 13 fiskar över mått.

Kan överlevnaden genom förbättrad odlingskvalité på lax och öring återgå till samma nivå som i slutet av 1980-talet, ca 20 %, innebär det att ca 800 smolt av 4000 smolt överlever upp till fångstbar storlek. Kostnaden för dessa blir då 125 kr per fisk över minimimått. Överlevnaden ökar ca 6.7 ggr och så även chansen att fånga en lax eller öring och det utan att mer fisk har satts ut! Av ovanstående ser vi att för varje procent överlevnaden upp till fångstbar storlek kan förbättras finns det stora vinster att göra för alla intressenter och inte minst för fisken.
Micke

---------------------------------------------------------------------------------------------

Topp-fritids

Topp-fritids

"Silver-laxen"

Av startavgifen skall 100:--kronor gå till utplantering i Vänern (ex Laxfonden) och ytterligare öronmärkas 50:--kr för att förbättra och förlänga fiskesesongen i Mellerud.

Detta är en ny tävling med Topp-Fritid som skapare.
Ett (1) pris till ett värde av 5000:-- kr
för störst Väner-lax/öring under ett år med start 1 jan 2007 Fisken skall vara landad i Mellerud.

För att vara med i tävlingen skall (på förhand) Kr: 150:-- vara insatt på konto i
Nordal Härads Sparbank kontonr: 5630-6483. eller Norsk Postgiro 0539 57 55422

Ev vägning av fisk skall bevittnas vid ankomst hamn och vägas på godkänd våg eller av Melleruds yrkesfiskare/Shell bensinstation.
Ring Einar för närmare info 0530-12966 eller 070 603 8806

Silverlaxen 2008
är redan igång med samma sponsor, Topp-Fritid i Sarpsborg,
så skall du med så anmäl dig redan nu
eller senast FÖRE DU GÅR UT FRÅN HAMNEN, ---ej efter.

Silverlaxen 2006
vanns av Team Hällevadsholm, Henrik Olander

2007 av Björn Bjölgerud . Vikersund

-------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------

Värmlands Folkblad , en mastig artickel 3,5 sidor.
här nedan urklipp som nog kan skapa lite debatt.

Ett eldorado för trollare

FOTO: HÅKAN STRANDMAN
Einar Pettersen. Storkändis i trollingkretsar, inte minst tack vare sin hemsida, som snart haft en halv miljon besökare. Och själv är han givetvis en inbiten trollare.

Du har säkert sett dem, på sjön eller på en trailer efter en bil på landsvägen. Mindre fritidsbåtar med en massa spön eller åtminstone spöhållare stickande ut åt olika håll.
Det är trollingbåtar. De som använder dem kallas trollare och är fritidsfiskare. Att du ser dem på land beror på att de är tvungna att vistas där ibland. Finge de välja vore de nog ute på sjön året runt.

  2004-07-24
  Trolling låter väldigt modernt och det är det förstås, men anorna går långt tillbaka i tiden. Ro drag eller uttra kallades det förr när inte utrustningen kostade 100 000 kronor eller mera och när handkraft eller små snurror stod för farthållningen.
  Att vi så ofta ser trollingbåtar i de här trakterna är ingen slump. Vänern är ett eldorado för trollare. Det man kan fundera över är varför inte Vänerns enormt fina fritidsfiskemöjligheter och turistiska möjligheter i övrigt utnyttjas mera.
  Det skulle ju gå att göra så mycket. Fråga exempelvis Einar Pettersen i Sunnanå, Mellerud. Han formligen sprutar ur sig idéer och hans hemsida på nätet måste vara en av de mest besökta privata sidorna. Snart har han haft en halv miljon besök på sidan!
  I dag bjuder vi på Einars egna tips, plus att vi skickar med en guide som visar var man kan lägga i sina båtar runt Vänern.
  För er som ändå inte riktigt fattat vad trolling går ut på så smyger vi med lite fakta om det också.

  FAKTA | Trolling
  Trolling är förstås ett svengelskt ord. Trolley betyder dragkärra. Grovt översatt betyder alltså trolling att man släpar på något i det här sammanhanget släpar man fiskedrag efter en motorbåt.
  Draget sitter fast i en lina som sitter fast i en rulle som sitter fast på ett spö som man sätter i en spöhållare på båten. Sedan är det bara att släppa ut drag och lina, sticka ut med båten på sjön och du har blivit trollare.
  Fast den här beskrivningen är något förenklad. Man kan fiska nära ytan och man kan fiska djupt. Vill man djupare ner än 25 meter använder man en djuprigg.
  Man kan använda två spön eller tio spön (max på Vänern). Det beror på hur mycket pengar man har, hur mycket fisk man vill ha och hur snabb man är. Det gäller ju att inte gripas av panik utan veta vad man ska göra om det hugger på fem spön samtidigt.
  Att välja drag är en hel vetenskap. En inbiten trollare har garanterat över 100 drag att välja emellan. Men frågar du 100 trollare får du förmodligen också 100 olika besked om vilka drag som är bäst.
  En mängd andra hjälpmedel finns att tillgå. Vi kan inte gå in på alla här. Utrustningen i en välutrustad trollingbåt kostar uppskattningsvis 100 000 kronor. Om den inte är alltför exklusiv.
  Nämnas måste dock ekolodet, som inte bara är till för att man ska kunna undvika att gå på grund. Med hjälp av ekolodet kan man se var fiskstimmen går och hur bottnarna ser ut så man kan välja de ur fiskesynpunkt bästa platserna.
  När man köpt det man tycker man behöver och lärt sig grunderna är det bara att börja fiska. Trolling är en sport som faktiskt passar de allra flesta. Även handikapporganisationerna har insett att det är något många av deras medlemmar med fördel kan ägna sig åt.
  För att få fisk gäller dock ytterligare några regler.
  Man ska befinna sig på rätt ställe vid rätt årstid och tidpunkt, ha rätt väder, rätt vindar, rätt bete och rätt mycket tålamod.

  SUNNANÅ
"Välkomna till Vänern världens bästa laxsjö"

FOTO: HÅKAN STRANDMAN
Fisk? "Det är klart det finns fisk. Nyss var det en som..." Einar Pettersen kan berätta hur många historier som helst om trollingfångster i vattnen utanför Mellerud. Hans egen välutrustade trollingbåt ligger vanligtvis i Sunnanå hamn.

 Välkomna till världens bästa laxsjö, säger Einar Pettersen och dukar upp rökt lax, hårdbröd och citronmajonäs.
Då ringer mobilen. En kompis på fiskesemester i Nordnorge vill avrapportera.
Några timmar senare ligger redogörelsen ute på Einars hemsida, så besökare nummer 463 222 och följande kan läsa den.

  Einar Pettersens hemsida är mycket populär bland fritidsfiskarna. Liksom Mellerud.
   Mellerud är trollingens Mecka, säger Einar.
  Själv kom han dit för 22 år sedan, efter ett antal år till sjöss och 20 år som anställd vid en stor byggfirma i Göteborg.
   Jag har varit med och byggt både ettan och tvåan vid Ringhals kärnkraftverk, berättar han. Och jag har fiskat både i Suezkanalen och Sibirien.
  Efter Göteborgstiden hade han tänkt flytta till trakten av Oslofjorden där han är född och uppväxt med vatten och båtar.
   Sen insåg jag ju att ingen f-n har råd att bo i Norge längre. Då flyttade jag hit och köpte mig en snöskoter. Fast sedan dess blev det väl mest fiske och båtar i alla fall.
  I TROLLINGKRETSAR är Einar Pettersen ett välkänt namn. Men han lever inte bokstavligen av trollingen.
   Jag fiskar mycket. Jag äter massor med fisk och röker fisk själv. Fast jag säljer inte, jag ger bort.
   Och visst kan jag väl ha med mig folk ut på sjön, men jag arbetar inte med fiskecharter.
  Einar håller till i Sunnanå hamn utanför Mellerud, men det är inte han som driver vare sig hamnen eller anläggningarna intill. Melleruds kommun äger området och arrenderar ut det till Melleruds båtklubb.
  Och här finns stora planer. Ett byggföretag ska bygga de 70-talet sjöbodar som byggnadsnämnden där Einar sitter sagt ja till. Men enligt vad han säger kan det bli ännu fler.
   123 stycken planerar de för, det vet jag. Och de ska stå så de skymmer utsikten ut mot sjön. Det är vansinne. Precis som planerna på att bygga en massa lyxvillor efter stranden. De tror att norska oljemiljonärer ska köpa dem. Jag tror inte ett dugg på det där, deklarerar Einar Pettersen, och hävdar att han har hela pensionärspartiet i Melleruds kommun bakom sig.
   Det är jag som är ordförande, säger han.
  Einar skulle hellre vilja att det satsades på att utveckla trollingen.
   Jag trodde det var så det var tänkt. Därför var jag positiv i början. Men inte nu längre, säger han och skakar på huvudet så det vita håret viftar runt kepskanten.
  EINAR ÄR KRITISK även mot andra makthavare runt Vänern.
  Vänern är som fiskesjö en fantastisk resurs, bättre än de berömda stora sjöarna i USA. Den skulle kunna ge både jobb och inkomster.
   Men det blir ju inget gjort, säger han. Ta det här med Vänerland. Tänk vad mycket bra som skulle ha kunnat komma ut av det. Men det blev ingenting och nu ska det läggas ner. Och Laxfond Vänern. När hörde man talas om den senast?
   De tillsätter fel folk. Kommunchefer och andra av samma sort. Vad kan de om fiske? Sätt till folk som begriper så det kan börja hända något!
  Einar Pettersen vill se rejäla satsningar på fritidsfisket. Några jätteprojekt behöver det inte handla om.
   Det som behövs är en bra ramp och en rejäl parkering.
   Den som svarar för anläggningen kan driva charterverksamhet för sådana som själva inte har båtar och utrustning. Kombinerat med ett bra rökeri ger det en grundinkomst som kan drygas ut med exempelvis en serviceverkstad för båtar och redskap.
   Lite stugor skulle också behövas, men inga lyxkåkar utan bara bra övernattningsställen. De flesta trollarna kommer med båten på trailer och stannar bara några dagar i taget.
   Men pyramider måste byggas nerifrån! Satsa på dem som har kunskap. De finns ju! Det är stor förbannad skam att Vänern är så outnyttjad som den är, ryter Einar Pettersen.
  FÖR RYTER GÖR han då och då. Inte minst på hemsidan, där han häcklat inte minst lokala politikerkolleger.
  Budskapen sprids vida omkring. Vid flera tillfällen har Einar haft över 1000 besök per dygn på sidan som trots att den är humoristisk är väldigt seriös.
   Den ska vara pålitlig. Jag är livrädd för vilseledande rapporter. Då försvinner vitsen med hemsidan, säger han. Därför är det jätteviktigt att de som rapporterar in sina fångster säger sanningen. Tyvärr vet jag att det finns de som ljuger. De vill väl skryta, kan jag tro. Otroligt korkat!
  Säger Einar och tar en sväng runt i hamnen. Bland tyskar, danskar, norrmän och svenskar som insett vilken pärla bland sjöar Vänern är.

  FOTNOT: Adressen till hemsidan? www-pp.hogia.net/einar. Eller sök på Trollingens Mecka.

GUNVOR NYMAN

  Fakta om fiske i Sverige
  Drygt tre miljoner svenskar ägnar sig åt fritidsfiske, enligt en enkätundersökning som Fiskeriverket gjort i samarbete med Statistiska centralbyrån. Till fritidsfiske räknas både sportfiske och husbehovsfiske.
  Den totala fångsten via spinnspön, mete och nät uppskattades år 2000 till cirka 60 000 ton. Det kan jämföras med yrkesfisket, som nådde fångster på drygt 300 000 ton.
  Populäraste sportfiskefisken är lax och öring.
  Fritidsfiskarna drar sig inte för att lägga ner pengar på sitt intresse. Drygt tre miljarder spenderades år 2000 på utrustning, resor, båtar och annat som hör fisket till.
  Längs kusterna och i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland får man fiska gratis med handredskap. I andra vatten måste man vanligtvis lösa fiskekort, till varierande kostnad.
  Man ska också vara noga med att kolla var minimigränsen för upptagen fisk går. I Vänern ska lax och öring vara minst 60 centimeter och ha bortklippt fettfena (de andra ska tillbaka i vattnet!).
  Enligt reglerna ska pengarna gå till fiskevårdande åtgärder.
  Som kuriosa kan nämnas att manliga fritidsfiskare oftast fiskar tillsammans med bekanta, kvinnliga fiskar tillsammans med familjemedlemmar.

  Källa: Fiskeriverket

  Einars fisketips
  • Planera inte för mycket. Om du tänkt dig till ett visst grund men stöter på fisk på vägen dit så stanna där du är! Ta tid på dig och cirkla runt i området. Nappar det ändå inte, ja då fortsätter du mot det planerade målet.
  • Tro inte på dem som säger att man alltid nödvändigtvis måste gå ut klockan fyra på morgonen. Det kan gå lika bra klockan åtta. Huggtiderna varierar.
  • Fick du fisk på kvällen, börja på samma ställe igen nästa morgon.
  • Var inte för färgfixerad när du väljer wobbler. Fisken ser inte skillnad på rött och gult, bara på på ljust och mörkt. Och kommer du djupt ner blir ändå allt bara blått.
  • Rapportera in resultatet, även när du inte får fisk. Det är ju lika viktigt att veta var det just nu inte finns fisk som var fisken finns. Varför lura kompisar att åka i onödan?
  • När du väl fått lax så stick den vid gälarna så blodet rinner av. Sedan fryser du fisken hel, med inälvor och allt. När du ska laga till den tar du upp den och lägger den på diskbänken. När den tinat så den precis går att skära så delar du den rakt av, i bitar. Då är inälvorna fortfarande frusna och lätta att putta ut. Kvar har du fina kotletter med helt bukskinn som håller ihop bitarna när du steker eller röker dem.

--------------------------------------------------------------

"Rampguide" till Vänern
Vänern är Sveriges största insjö och enligt Einar Pettersen i Mellerud även världens bästa lax-och öringsjö.
För dem som inte redan känner till området bjuder på vi på en "rampguide", en lista över isättningsplatser för trollingbåtar och andra mindre fritidsbåtar.
Alla har säkert inte kommit med, men här finns i alla fall en hel del att välja på. Lite tips om fiskevatten finns också med.

  Vi börjar i Karlstadstrakten, med Mörudden och Lillängshamnen på Hammarö.
  På båda ställena finns det bra ramper. Den yttre rampen i Lillängshamnen kan vara isfri långt in på vintern.
  Utanför Hammarön ligger Storgrund, väster om öns södra udde. Skaggrisens grund, Klacken och Afhildsgrund är andra bekanta platser i trollingkretsar.
  I Vänern utanför Grums finns Bäröskären, Sydpynten och Vårtan.
  Ramper finns i Liljedal och Grums. Laxfisket lär vara bra i området, speciellt under höstarna.
  Vid Ekenäs, längst ute på Värmlandsnäs, finns en asfalterad ramp. Ekenäs och närliggande Eskilsäter har för övrigt blivit ett trivsamt resmål, både för båtturister och fiskare och för dem som kommer med bil.
  Från Ekenäs går turbåtar ut till Lurö skärgård. Den som vill trolla hittar bra vatten vid Måkskär. Det finns också en djupkant som följer Djurös västra sida och går mot Lurö.
  Väster om Värmlandsnäs övergår Värmlandssjön i Dalbosjön, som av många anses vara betydligt bättre för trollingfiske.
  MAN KAN BÖRJA utanför Körtungen och gå söderut mot Pålgrunden eller mot nordväst mot Skarven.
  Fortsätter vi färden runt Vänern kommer vi till Säffle och Duse udde.
  En bit innan du kommer till campingen finns infarten till ramp som ligger vid Byälvens mynning.
  Redan på väg ut ur viken kan man börja fiska, framför allt efter gös.
  Öster om Byviken ligger Stenholmsgrund och Vittenskär. Även andra kända trollingplatser finns i det här området.
  YTTERLIGARE EN bit västerut finns Busegrunden och sedan är vi framme i trakterna av Åmål.
  Vid Örnäs camping finns en ramp och i A-hamnen i Åmål finns också en ramp.
  Mjölnargrund och Harehalsgrund i vattnen utanför Tössebäcks skärgård är värda att nämna.
  Sunnanå hamn utanför Mellerud är vida berömd i trollingkretsar och kallas rent av Trollingens Mecka.
  Det kan man till största delen tacka fiskeklubben Håfreströms FK och den entusiastiska ordföranden Einar Pettersen för. Det är få i trollingkretsar som är lika kända som han.
  Vid Sunnanå finns givetvis också isättningsplatser och i Vänern utanför ligger kända fiskeställen som Jeppes grund, Hjortgrund utanför Hjortens Udde, Toppgrund och Kräklingarna .
  Men se upp vid in- och utfarten till och från Sunnanå hamn. Det är inte alldeles lätt att ta sig in den smala passagen när vinden friskar i. Den som faller för frestelsen att gena till rampen till höger utanför själva hamnen och därvid går utanför sista bojen har tre stora chanser att hamna på grund.
  Megrund ligger längre ut i Dalbosjön, men kan vara värt ett besök.
  Söder om Mellerud ligger Sikhall med ett berömt vårfiske runt Gälle udde. Där finns två ramper, varav en ligger skyddad inne i viken.
  Under hösten är det området kring inloppet till Göta älv och utanför Halleberg som är mest i ropet.
  Ramper finns i Vänersborg, exempelvis vid Sanden nedanför Dalbobron.
  Nästa anhalt blir Spikens fiskeläge norr om Läckö. Där finns en ramp, att använda för dem som vill ge sig ut i vattnen runt Kållandsö. Här finns också uppskattade områden för trollare.
  Pålgrund, Klasgrund och Måken har säkert många hört talas om.
  Ännu en ramp finns vid Hörvikens Marina.
  I Hönsäters hamn vid Hällekis finns också en ramp liksom vid Källby.
  UNDER VÅREN är det här området förmodligen Vänerns mest besökta. Dagskärsgrunden och Storebanken kan vara värda besök, enligt expertisen.
  Resan runt Vänern går vidare till Mariestad. Där finns det åtminstone två ramper, en i Östra hamnen och en vid Ekuddens Camping.
  Går du ut genom Mariestadsfjärden, förbi Onsö och vidare till området mellan Dagskärsgrunden och grunden mellan Brommö och Djurö hittar du andra kända trollingvatten.
  I Sjötorp, mest känd för att det är här Göta kanal börjar eller slutar? finns givetvis också en ramp.
  Men vi fortsätter norrut, mot nästa ramp som finns vid Askevik. Utanför Askevik ligger kända fiskeområden som Fällbanken och Prejbådan.
  Ytterligare en bit norrut ligger Otterbäcken som bland annat har en ramp i gästhamnen.
  Ytterligare en bit norrut ligger Baggerud med en ramp som kan användas långt in på vintern. Det är strömt i området, nämligen.
  Går du norrut från Baggerud passerar du Furuhallen och Lakholmen och svänger sedan av västerut mot Sjöhällan. Där finns ett grundområde som kan vara värt att pröva.
  Ännu en ramp hittar vi i Kristinehamn. Den ligger vid gästhamnen och sjösätter du där når du den vackra Värmlandsskärgården.
  Utanför skärgården får du garanterat sällskap av andra trollare som kanske utgått från Lillängshamnen eller Mörudden.
  Varvet runt Vänern är avklarat.

----------------------------------------------------

TIPS – OM DU SLÄPPER TILLBAKA FISK …

UTRUSTNING

ü Använd stark lina för att ta in fisken snabbare.

ü Fisk fångad på fluga och spinn överlever bättre än fisk fångad på mete.

ü För stora krokar ökar risken för skador runt mun och ögon.

ü För små krokar riskerar att hamna för långt ned i svalget.

ü Använd om möjligt krokar som snabbt rostar loss, undvik rostfria krokar om du kan.

ü Kläm gärna ned hulling mot krokskaftet med en tång.

LANDNING

ü Landa fisk som skall släppas tillbaka så snabbt som möjligt.

ü Undvik att lyfta fisken ur vattnet.

TA LOSS KROKEN

ü Ta loss kroken snabbt och försiktigt, helst med fisken kvar i vattnet.

ü Använd en spetstång eller en peang för att lossa kroken.

ü Sitter kroken lång ned i svalget trots bra val av krok, klipp linan.

ü Kapa alltid linan istället för att orsaka aktiv fisk onödig skada.

ÅTERUTSÄTTNING

ü ”Ställ” fisken i vattnet och för den sakat framåt – bakåt till dess att gälarna rör sig och fisken återfått balansen.

ü Stor fisk tar oftast längre tid på sig för återhämtning.

ü När fisken försöker simma iväg är det dags att släppa taget.

----------------------------------------------------

Torskdebatt:

Är det tillräckligt med ett ettårigt torskfiskestopp, för att rädda fiskbestånden?

Yrkesfisket är väldigt konservativt och dess icke selektiva fiskemetoder ålderdomliga. Dessa fiskemetoder har medfört ett enormt resursslöseri och är inte ekologiskt hållbara. Ett torskfiskestopp på ett år kommer inte att ändra detta förhållande. För västkusten har dessa omoderna fiskemetoder haft förödande konsekvenser både för fiskebestånden och havsmiljön, och dessutom gjort att fiskerinäringen befinner sig i en djup kris.

Den starka tillbakagången fiskbestånden beror inte på en mer förorenad miljö. Forskarna har inte kunnat finna någon annan förklaring till denna drastiska förändring än att yrkesfisket under en följd av år varit totalt ekologiskt ohållbart och utplånat de rika fiskbestånd som tidigare fanns längs västkusten. Källa: Fiskeriverket Informerar 2002:6.

Fisket med dessa ekologiskt ohållbara metoder har för västkustens del bl a inneburit följande:

Att en rad fiskbestånd befinner sig under biologiskt säkra gränser: Det i stort sett okontrollerade yrkesfisket har gjort att den totala torskfångsterna i Kattegatt har minskat från långt över 500.000 ton, 1965, till ca 150.000 ton, 1999. Källa: ICES. Sedan 1999 fångsterna har ytterligare minskat starkt. I Skagerack, Kattegatt och Nordsjön har, enligt EU- kommissionären Franz Fischler, torskfångsterna bara i år gått ner med 30 %, från de redan tidigare låga nivåerna. Det är inte bara torskbeståndet som gått tillbaka. Fångsterna av fiskarter som Bleka, Pigghaj, Marulk, Rödspätta, Vitling, Piggvar, Slätvar, Tunga, Kolja och Kummel har minskat starkt. Fångsten av arter som Hälleflundra, Slätrocka, Blåfenad Tonfisk och större hajarter har i stort sett upphört. Detta är knappast ett ekologiskt hållbart fiske, utan kommer bara att leda till undergång för fiskbestånden och näringen själv.

Att havsmiljön föröds: Trålfisket medför att det rivs upp stora sår i bottnarna. Det medför även att unika havsmiljöer hotas. Senast kunde man i SVT2 "Mitt i naturen - film" se hur stora delar av ett fullkomligt unikt korallrev utanför Kosteröarna till stora delar slagits sönder p.g.a. trålfiske.

Borttappade yrkesfiskeredskap föröder även de havsmiljön. Detta leder till att yrkesfiskeredskap står kvar som fällor i långa tider för fisk och skaldjur, vilka fastnar i dem och sedan långsamt plågas ihjäl.

Ett enormt resursslöseri: Trålfisket sveper med sig allt liv som kommer i dess väg. Vid trålfiske fångas allt, sedan plockar fiskarna bara helt enkelt ut det de vill ha. Detta innebär att stora mängder undermålig fisk och kräfta bara kommer att kastas överbord till väntande trutar och måsar. Småkräftan tas visserligen inte av måsarna, men den blir blind av dagsljuset eller är redan ihjäl klämd av trålen.

Vid bottentrålning består för det mesta huvuddelen av fångsten, av undermåliga fiskar eller arter man inte vill ha. Denna fångst är även helt okontrollerad och räknas inte in i fångstkvoterna, det är helt enkelt bara ett enda resursslöseri med liv.

Att fiskerinäringen i sig själv är starkt hotad: Ett livskraftigt yrkesfiske behövs för att ta tillvara havets resurser, men yrkesfiskets ålderdomliga fiskemetoder har fått förödande konsekvenser för näringen i sig själv. På grund av sviktande fångster har antalet heltidsutövare av yrket på västkusten, gått starkt tillbaka. Från över 7000, år 1955, till strax över 1000, 1998. Källa SCB & FIV.

För att kompensera de minskade fångsterna, har de som lever kvar i yrket ökat sin fiskeansträngning och redskapsmängder oerhört. Nu ligger båtarna ute dag och natt för att få tillräckliga fångster, för att få det att gå ihop. Fiskarnas arbetstider ökar hela tiden, medan lönsamheten går ner. Som det är nu så måste de unga som vill satsa på detta yrke i framtiden, nästan betraktas som idioter. Det vikande antalet yrkesfiskare gör även att de åretrunt boende i kustsamhällena ständigt minskar. Yrkesfisket behöver helt klart stöd för att utveckla sina fiskemetoder, för att näringen skall kunna överleva.

Förutom ovanstående punkter, kan man ifrågasätta om yrkesfiskets urskillningslösa och ålderdomliga metoder är etiskt försvarbara. Trålfiske bedrivs genom att man med hjälp av paravaner spänner ut och drar fram en nätstrut över botten. Mellan paravanerna och nätstruten är långa och tunga gummilinor fästa, vilka har som uppgift att skrämma in fisken framför nätet. När fisken sedan, efter en tid, blivit så stressad att den inte klarar av att simma längre, faller den in i nätstruten. För att där sedan långsamt kvävas eller klämmas ihjäl. Ett tråldrag tar i regel 4- 5 timmar, vid dåligt väder i regel längre. Detta fiske kan till och med kanske ses som ett kvalificerat djurplågeri.

Vad kan då göras åt denna situation? Några åtgärder kan vara:

Det behövs områden där fisken någorlunda kan få växa upp i fred: De grundområden som utgör fiskars barnkammare behövs skyddas bättre. Där förekommer i dag ett omfattande fiske efter ål med ryssjor, vilka är ålderdomliga och ickeselektiva redskap som fångar allt utan urskiljning. Bifångsten som utgörs av olika arter av småfisk, slängs överbord till trutarna. För att fånga ett fåtal ålar, tillåts det att man dödar mängder med småfisk. Ett enormt resursslöseri, småfisk som om den bara fått växa upp hade kunnat genera stora värden i framtiden, förspills. Även vid ålfiske, är trenden att fiskarna kompenserar de ständigt minskade ålfångsterna med ett stort antal redskap, som i slutänden föröder allt.

Detta fiske måste regleras hårdare, det behövs att det utvecklas selektiva redskap för ålfiske. Det kan även behövas att allmänhetens rätt att fiska med garn och ryssjor på dessa grunda områden, ses över.

Trålgränserna behöver flyttas ut: De kustnära zonerna är viktiga reproduktions och uppväxtområden för fisken. Som det är nu är det i stort sett tillåtet att tråla ända in vid land. Yrkesfiskets företrädare har hela tiden fått som de vill, politikerna har inte brytt sig, och trålgränserna har ständigt flyttats in

Den svenska regeringen måste följa regler och lagar inom fisket: Den svenska regeringen har av EU-kommissionen nyligen anmälts till EU-domstolen. Formellt handlar det om att Sverige åren 1995 och 1996 systematiskt överskridit ett tiotal fiskkvoter, bl a för torsk, sill och makrill samt för brister i kontrollen av fisket.
Den svenska regeringen lastas för att man inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att inspektera och registrera fångsterna, att man inte straffat de yrkesfiskare som fiskat för mycket och att man inte i tid förbjudit fiske när kvoterna ansetts vara uttömda.

Yrkesfisket måste övervakas och kontrolleras bättre och det måste utvecklas ekologisk hållbara fiskemetoder: De åtgärder som kommer från fiskerinäringen själv, för att motverka utfiskningen är totalt otillräckliga. Näringen föreslår höjda minimimått på torsk och selektiva redskap. Dessa åtgärder kan kanske låta bra, men som det är nu kommer de att vara verkningslösa. Med dagens urskillningslösa och ålderdomliga fiskemetoder, kommer det bara att innebära ett ännu större resursslöseri. Den torsk som minimimåttet har höjts på, kommer att fångas och dödas i trålarna ändå, skillnaden är bara att ännu mer fisk kommer att slängas till trutarna. Denna åtgärd kommer också att kraftigt minska lönsamheten av fisket, p.g.a. av att huvuddelen av den torsk som landas i dag utgörs av icke könsmogen fisk under detta minimimått. Detta kommer även att innebära att trycket på de redan starkt nedfiskade bestånden av annan fisk kommer att öka.

De selektiva redskap som yrkesfisket vill införa är dåligt utredda. Det enda man vet om dom, är att mängden fisk i trålstrutarna minskar. Man vet inte vad som händer med den känsliga småfisken efter att de totalstressats och manglats av trålarna. Dessutom skrev Svenska Dagbladet tidigare i år, att Kustbevakningen, i en razzia nyligen, avslöjat att de selektiva redskapen - på de fiskebåtar där de fanns - manipulerats så att småfisken ej kom ut.

Det verkar som det från politiskt håll glömts bort att fiske, för många är en mycket betydelsefull rekreations- och fritidssysselsättning och att många stora fiskevårdande insatser gjorts av privatpersoner. Skall verkligen vara på det sättet att havets oerhörda rikedomar bara skall få utnyttjas av en ständigt minskande skara yrkesfiskare, som tillåts fara fram hur som helst. Har den stora allmänhet, som har fiske som rekreations- och fritidssysselsättning, ingen betydelse.

Västkusten står nu inför en ekologisk katastrof av stora mått. Skall vi tillåta att politikers låt gå inställning gent mot yrkesfisket och samvetslösa fiskares framfart, är på väg att förstöra havets ekosystem fullständigt. Mer än vad oljeutsläpp och miljöföroreningar på långa vägar hitintills mäktat med. Det är dags för något slag av handling nu. Är detta det arv som vi vill lämna till våra efterkommande?

Peter Söderlund

-----------------------------

Nedan följer min insändare till "Ela" och "Melleruds Nyheter". Insändaren drog jag tillbaka eftersom politikerna i Mellerud (AU) gjorde ett snabb-beslut , att länken snarast möjligt skall sättas tillbaka. (Tjänstefel av en eller flera tjänstemän)
På denna sidan nu. så ni trollare förstår varför rampen är låst, och varför vi begjär att alla som vill ha nyckel skall vara medlemmar i vår klubb. Jag är faktisk jävla trött på alla förklaringar och bortförklaringar av folk som inte förstår, eller inte vill förstå.

Ang Håfreströms SFK:s ramp i Melleruds hamn.

Efter helgens händelse då länken försvann på vår ramp på yrkesfiskarnas område, vill jag som ordförande i fiskeklubben klargöra följande:

Det är många år sedan yrkesfiskaren Tommy Carlsson föreslog för mig att bygga en enkel vinterramp på deras område, detta för att de då skulle kunna hjälpa oss bättre med isbrytning. Ett jobb som de sedan dess har hjälpt oss med varje år.
Ett krav var att vi inte skapade problem med stor trafik eller parkering till hinder för deras arbete.

Nu återstod att få till ett möte med, och ett tillstånd från Melleruds Fritidsnämnd, nåt som skulle visa sig svårare än att få audiens hos påven i Rom. Efter 2 år och 8 månader fick vi så till sist ett möte på Håkan Holmgrens kontor.
Förutom Håkan var följande närvarande: Eva Persson Fritidsnämnden. Olsson ordförande i båtklubben, Kenneth Westerberg samt jag från Håfreström sportfiskeklubb, plus en som jag inte känner till namn. Klubben fick tillstånd att bygga rampen men fick inte till lägga ut några bojar för akterförtöjning.
-"Inga bojor så länge jag sitter i denna stol, sade Håkan Holmgren. Båtklubben har jag haft ett så fint samarbete med, så de vill jag inte stöta mig med".

Rampens plats var den vassvik som då gick lika långt in som asfalten på rampen nu ligger. Här måste det till mycket fyllmassa eftersom det var långgrunt och gott om stora stenar. Ett par år efter nämnda möte fick vi med egen bil hämta fyllnadsmassa ute på soptippen, samtidigt som kommunen kom med 8 lass stenmassa till det översta lagret. Rampen färdigställdes och framstod till slut som hamnens bästa ramp. Efter muddring med propeller blev djupet tillräckligt till att även ta upp även stora båtar med köl.

Tillbaka till detta med felparkeringar och stortrafik här ute. Fiskeklubben låste rampen och ställde som krav att alla som vill ha nyckel måste bli medlemmar i fiskeklubben samt skriva på ett papper om användning och parkeringsregler. Vid felparkering ville jag ta luften i däcken på deras släp. Allt har fungerad perfekt. Ingen har parkerat fel av de som har nyckel, 49 st, alla med namn + 7-8 nycklar till bl yrkesfiskarna, båtklubben och brandkåren.

När vi i klubben var ute vid rampen på lördag 16/2 fann vi att lås och länk försvunnit och med dom 2 avkapade stolpar. Efter kontakt med kommunens förrådsarbetare fick vi till svar att ingen där kände till detta och vi gjorde därför en polisanmälan.
Polisen ringer idag och meddelar att allt finns på kommunens förråd. Det var alltså en av kommunens folk som utfört jobbet.

Detta utan att vi i Fiskeklubben fått något meddelande innan eller någon trovärdig förklaring efteråt. Ingen från kommunen meddelade alltså på förhand vad som var på gång. Dåligt samarbete är ett milt uttryck, ingen vilja till samarbete passar bättre. Ingen politiker jag har pratat med känner till saken. Kanske är det ett springpojkjobb beslutat av högre makter?

När jag går till Holmgren på kommunen för at få del av mötesprotokoll och få reda på varför detta beslut är fattat, får jag till svar att det är bättre att jag tar fram ett "tillstånd för bygget av rampen". Ett hårdsmält svar med tanke på vad som här står ovan.
Håkan minns inte tidigare möte och även vad han den gången sa om " det goda samarbete med Melleruds Båtklubb", folk han inte ville stöta sig med. Har Holmgren drabbats av Alzheimer eller ljuger han mig medvetet rakt upp i ansiktet? Vilket som, så är det illa både för mig och kommunen.

När jag ansökte om mötet med Melleruds Fritidsnämnd trodde jag i min enfald att det var deras uppgift att sköta protokollet. Lika enfaldigt var det att inte begära kopior av tillståndet skriftligt med tanke på vilka vi hade att göra med. Som det framstår nu har fiskeklubben på grund av kommunens hantering av frågan åstadkommit ett svartbygge, både allvarligt och straffbart.

Vi byggde rampen just med tanke på isen och för att få fiskeåret lika långt som den tid yrkesfiskarna kan ha hamnen isfri. Nu är det stor risk att yrkesfiskarna lägger ned isbrytningen. De har sagt så. I så fall har kommunens tilltag gjort både lokala fiskare och alla fisketuristerna en björntjänst. Fiskeåret blir nu kraftigt nedkortad.

Till sist måste man fråga sig varför något som har fungerad perfekt för alla parter i snart 5 år, plötslig inte duger. En annan sak - om Håkan nu fick en minneslucka - vad med 8 lass med kommunal fyllning och transport utan byggnadslov eller tillstånd som plötsligt dök upp under byggets gång?
(En tidigare politiker i nämnden minns hur transporterna gick till).
Någonting är sjukt med Vår kommun. Inte själva rampen, det verkar som det bara är länken de har retad sig på.
Kanske måste vi fiske och turismintresserade väljare jobba för att det blir ny ledning i kommunhuset, och ledamöter som ser till kommunens och invånarnas bästa i stället för sina egna privata intressen.

Einar Pettersen
Ordförande
Håfreströms SFK
---------------------------------------------------------

Bevarandet av Gullspångslaxen på nya spår

I dagarna träffas ett nytt avtal för Gullspångsälven mellan Fiskeriverket, Birka Energi och Kammarkollegiet. Avtalet baseras på de undersökningar Fiskeriverket genomfört i älven under senaste åren. Ingen korttidsreglering av Gullspångsälven mellan 1 maj och 31 augusti, samt ökad minimitappning med 3 m3/s är två av de åtgärder som tillsammans med justeringar i biotopen vidtas för att förbättra förutsättningarna för landets kanske mest unika lax- och öringstammar. De nu beslutade åtgärderna innebär att Åråsforsen tillsammans med "gamla fåran" nedströms kraftverket får en möjlig smoltproduktion ca 500 % över dagens nivå. Birka Energi har accepterat de fallförluster ombyggnaden och de planerade biotopvårdsarbetena på sikt innebär. För Birka Energi innebär avtalet ett årligt produktionsbortfall på närmare en miljon kronor. Kostnaderna för ombyggnad av tröskeln, dammluckor och biotopvårdarbetet finansieras via ett LIFE-projekt där bland annat EU förväntas bidra med merparten av nödvändiga medel.
Micke Johansson

Laxparasiten Gyrodactilus salaris är ett stort problem i vattendrag längs svenska och norska kusten. Risken finns att parasiten via smittad vatten bland fiskeprylar och i båtar sprids till Vänern.

Med tanke på vad ett eventuellt parasitangrepp kan innebära för de svaga bestånden av vild fisk i Gullspång och Klaraälven uppmanar vi alla sportfiskare till stor försiktighet ! Vi rekomonderar er som fiskat i smittade vatten att desinfisera eller torka beten, båt och övrig utrustning innan de används på nytt Vänern eller annat laxförande vatten inom Vänerland.
Läs och lär av nedan information från Åmot, Drammensälven.

Den norska atlantlaxen ?

Med mitt påbrå följer jag det som går att läsa sig till ang. den norska villaxen. Under senare år har denna gått kraftigt tillbaka, och i de flästa älver har laxlus, gyrodaktilus, kraftverksbyggen osv. skapad problemer. Tänka sig då att 1000 t. tamlax som nu är på villovägar, vad blir resultatet ? Här har en norsk forskare (en 600sidors utredning) räknat ut att en större del nu är uppe i olika älvar och vad kan inte de här ställa till med i reproduktionen.?
Enligt denna forskare är den ekta norska villaxen verkligen i farosonen.

Till dig som tar del av alla rapporter om Gullspånglaxen, en lax som är av största intresse för oss här i regionen. Läs nedan stående rapport som visar att allt inte är nattsvart, läs och döm själv.

-----------------------------------------------------------------
"Gullspångslaxen utdöd eller …..?

Är Gullspångslaxens död eller finns den kvar? Ett visst genflöde mellan Klarälven och Gullspångsälven finns konstaterat. De båda laxstammarna har varit instängda i Vänern under ca 8000 år och det nu konstaterade genflödet är inom ramen för vad naturen själv kan åstadkomma. Felvandring sker hela tiden och finns dokumenterat vid flera tillfällen. K-lax har påträffats i Gullspångsälven under avelsfisket. Med en svag stam av vild G-lax i naturen kan en felvandrad K-laxhona/hane ge upphov till en kull "hybrider" av vilka ett mindre antal i sin tur eventuellt återvänder för lek. De G-laxar som undersökningen anger som ursprungligt referensmaterial härstammar från de 1-8 honor och 1-11 hanar som togs till avel i 1962-66. Laxforskningsinstitutets experter kan idag inte visa på sådana likheter mellan generna att det klart kan sägas att G-lax och K-lax numera är en och samma stam. Ingen aktuell kontroll av generna på vild fisk från Gullspångsälven är genomförd. När det gäller G-laxens framtid så är det genetiska som det är. Utvecklingen inom genforskningen utvecklas i stort sett lika fort som datorer. Det som ses som vedertaget i dag är fel imorgon, se bara på människans historia. Helt plötsligt meddelat TT att vår art är dubbelt så gammal.
Förutom kontroll av gener har romstorlek, smoltstorlek och tillväxt, uppvandringstid samt lekfiskens storlek jämförts med gamla uppgifter, i något fall härstammar dessa från 1912. De skillnader som påvisas ligger även här inom ramen för vad naturen själv kan åstadkomma. Dock har K-laxen ökat något i medelvikt efter den medvetna inblandning av G-lax som förre fiskeriintendenten Tage Ros gjorde under slutet av 1960-talet.

Det går fortfarande ca 41 romkorn från G-lax och ca 44,5 romkorn av K-lax på 25 cm. Smoltens tillväxt var efter 2,5 säsonger (i ett försök med fisk i gemensam kasse) 171% för G-lax och 89% för K-lax. I millimeter hittades inga säkra förändringar mot det material som inhämtades på 1940-talet. Smoltens längd var och är ca 200 mm för G-lax och ca 184 mm för K-laxen. Noterbart är att G-laxungen fortfarande har en betydligt rundare kroppsform. Även lekfiskens vikt och uppvandringstid skiljer sig mellan de båda stammarna. Trots att K-laxen "trimmades" med G-lax av Tage är K-laxen mindre och tidigare uppvandrande än den mer storvuxna G-laxen. Skillnaden är i snitt ca 2,5 kg/fisk mellan stammarna.

För G-laxens bästa måste det framför allt till kraftfulla åtgärder i Gullspångsälven. Ungfisktätheten kan säkert ökas avsevärt, idag är den ca 1/10 av vad man kan förvänta sig i en älv av Gullspångsälvens karaktär. Genom korttidsregleringen varierar idag tappningen mellan 6 och 66 m3/sek på ca 1 timme. Laxungarna klarar inte att byta ståndplats med så kort varsel utan hamnar hos gäddorna i Årosviken. Förutom korttidsregleringen måste minimitappningen ökas från dagens 6 m3/sek till en nivå som underlättar laxungarnas vistelse på älvens sista "naturliga" lek och uppväxtområde. Vi som värnar G-laxen måste jobba för bättre förhållanden i älven. Istället för att lägga mödan på luddiga forskarrapporter, för det är bara i älven laxen kan leka på riktigt. I fiskemedia är det populärt med citat, så kanske följande passar "ryktet om min död är betydligt överdrivet".

Micke J