Michael Präckel i Holland
Redan kl. 5 är jag på silon för att fylla på spannmålstorken. Kl. 5.54 börjar det regna ner säd genom elevatorschaktet och till råga på allt rätt i huvudet på mig. Lite fortare än vanligt kliver jag upp de 100 trappstegen till elevatortoppen för att utröna orsaken. Ett plåtrör har släppt och dinglar hotfullt. För driftens skull är omedelbar reparation påkallad.
Sädestransporten leds tillfälligt åt annat håll och utrustning, bestående av elkabel, borrmaskin och popnittång hämtas. Alltså 100 trappsteg ned och upp igen. Förargligt att det skulle hända just nu när jag tänkt lyssna på programmet Naturmorgon som idag sänds från vännen Bengts altan i Enhagen. Det ordnar sig ändå. Det är bara att ta de där 100 trappstegen en gång till och hämta hörselskydden med inbyggd radio som jag använder på gräsklipparen.
Sen är det också bara att nita ihop rören igen medan jag följer programmet i hörlurarna. Haken är att det måste ske ovanför en tom och öppen plåtbehållare för spannmål som är 18 meter djup. Jag riggar upp ett par grova plankor över behållarens kanter. Tyvärr är plankorna skeva och vickar, de ligger således ej helt stilla. Halvskumt är det också och årtiondens damm ligger tumtjock på alla bjälkar i detta otillgängliga område och strilar tyst ner på mig vid minsta rörelse.
Det gäller att röra sig vigt och avmätta rörelser. Ingenting får trilla ner, varken plankor, röret, borrmaskinen, nitverktyget eller jag själv. Att bärga något ur det fruktansvärda avgrundsdjupet under mig vore svårt, för mig skulle det vara en säker död. Jag tänker inte så mycket på det. Jag har klättrat här förr och nu har de kommit igång och berättar om fåglar hör jag i lurarna. På Öland är det tät dimma men utanför Västerås är det en härlig höstmorgon förkunnar en glad kvinnoröst.
Metodiskt angriper jag problemet. Får tag på röret, klämmer fast det i höger armhåla och skjuter det på plats, vrider på kroppen en aning, håller borrmaskinen i vänster hand och i onaturlig vinkel får jag till ett hål på 4,2 mm genom bägge rörändorna, tar popniten ur mun och tången ur höger bakficka samtidigt som Bengts lugna röst berättar om dvärgmås han sett från tomten och med yttersta kraftansträngning trycker jag ihop tångens skalmar och andas ut för första gången på en lång stund.
Efter ytterligare 4 popnitar och en gräsand vid fågelbadet är läget under kontroll. Lättat hoppar jag ner från de vickande plankorna på fasta golvet i våningsplan 5. Det här gick som en dans. Man kan säga att Naturmorgon hjälpte att hålla undan tankarna från bråddjupet. Tack Bengt för din lugna röst! Förresten såg jag 50 grågäss och 4 kärrhökar igår. Bruna, fast hanen var helt svart förutom de vita delarna på huvudet.
Michael Präckel
Läs även om ett tröstpris i riksmästerskapet.
Uppdaterad 2001-04-15
Skapad 1998-10-03
|
| 
|
Tillbaka till startsidan